Nutid
Vinden ven i träden, fiskarna plaskade i det klarblå vattnet, hovstegen ekade mellan de täta blomstrande träden och det gröna gräset vajade fram och tillbaka. Kunde det bli bättre än så här? Så var det i alla fall förr. Jag kanske ska börja om från början.
- Allt började en varm sommardag. Jag var bara 16 år när allt kaos startade. Ja, ni kommer förstå alldeles strax
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dåtid
- Athena! Kom nu, vi ska åka!
- Malin, kommer du snart? Vi får inte bli sena. Pappa började bli otålig, vi skulle åkt för tio minuter sedan och han är väldigt petig med tider.
- Ja, jag kommer, men Athena vägrar komma!
- Jag kommer och hjälper dig. Athena kom nu, vi måste åka. Varför måste du bråka just idag?
- Hon kanske känner att något är på gång? Jag kollade på Athena som stod på andra sidan hagen och kollade tillbaka på mig.
- Ja, förmodligen, men vi har inte tid med detta. Se till att få tag på henne nu. Sa han frustrerat medan han gick tillbaka till bilen.
- Athena, snälla kom nu, vi har inte tid med det här! Hon kollade på mig med nyfikna ögon innan hon sakta gick mot mig med spetsade öron. Hon la sin mjuka mule mot min kind och gav ifrån sig en mjuk gnäggning.
- Haha, nej då, jag är inte sur. Jag tog på henne den blåa grimman och grimskaftet och ledde henne till transporten som hon, precis som vanligt, lugnt gick på.
Idag ska bli så roligt, våran största tävling någonsin, äntligen ska vi få visa vad vi verkligen kan.
- Malin? Malin! Jag satt i mina egna tankar när pappa plötsligt ropa mitt namn och jag vakna till med ett ryck.
- Ja? Vad är det? Han kollade på mig med en road blick för att sen vända blicken ut mot fönstret. Jag följde hans blick och fick se att vi va framme.
- Oj, det gick fort. Jag kollade på alla hästarna med stort leende på läpparna medans jag gick ut för att lasta ur Athena.
- Åh, detta ska bli så roligt, äntligen kommer jag få visa vad Athena verkligen kan. Jag höll nästan på att spricka av förväntan.
- Ja ja, gå och lasta av och gör iordning hästen nu, det kommer gå bra ska du se.
jag lastade lugnt ut Athena för att sedan leda henne till stallet.
- Åh jag är så förväntansfull, är inte du det gumman? Hon kollade lugnt på mig och frustade avslappnat, det va nästan som om hon svarade mig.
Jag stog i mina egna tankar medans jag borstade och gjorde iordning Athena inför framridningen när jag plötsligt hörde en bekant röst bredvid mig.
- Malin, jag trodde inte du skulle komma nu, är Athena äntligen helt bra?
- Clara, hej. Ja hon är helt igång och rids som vanligt igen, det är så skönt, hon avskyr att bara stå. jag kollade mot Athena som stod och halvsov.
- Ja det måste varit stor omställning för henne att plötsligt gå från aktiv träning och tävling till att bara få gå i en liten sjukhage.
- Mm jaa, jag kan inte påstå att hon va något vidare lycklig över det, men det var det ända alternativet om vi ville få henne frisk igen.
- Ja, så är det ju. Nej jag måste gå och göra iordning Happy nu, han blir så rastlös av att bara stå.
Vi sa hejdå och sen återgick jag till att göra klart det sista.
- Malin, du får gå och rida fram nu, annars hinner du inte.
- Jag ska bara spänna sadelgjorden.
Vi båda var väldigt förväntansfulla inför tävlingen. Hästar och människor överallt, folk som red fram, hästar och ryttare som hoppade inne på tävlingsbanan. Snart var det min och Athenas tur att gå in på tävlingsbanan och hoppa dom meter höga hindrena. Tänk för bara ett år sedan såg det ut som om vi aldrig skulle kunna ta oss hit, både jag och Athena är glada att hon blev frisk efter olyckan och nu får tävla igen.
- Kom nu Athena, nu är vi klara.
- Malin, det är bara att gå in. Pappa kollade på mig och Athena som kollade runt på alla människor och hästar som gick runt överallt.
- Åh, javisst, vi kommer.
Vi red runt en stund och hoppade något hinder tills det var våran tur att gå in på den enorma tävlingsbanan. Denna gången va det en bana med gräsunderlag, men solen sken, läktarna var fulla med glada åskådare som var lika exalterade som dom som tävlar. I högtalarna hör man ljudet av en kvinna som ropar upp mitt och Athenas namn för att sedan välkomna oss in på banan.
- Okej, idag ska vi ta det lugnt och bara ha roligt.
Vi fattade lätt galopp och styrde mot första hinder som Athena lätt flög över utan större ansträgning. Vi flög över hinder efter hinder. Vi galopperade mot sista hindret när underlaget släppte så jag och Athena med en smäll landande i hindret. Bitar från bommarna flög åt alla håll och hinderstöden åkte i backen precis bredvid.
Jag minns inte så mycket mer, jag minns att folk kom springandes och att ambulansmännen kom och sen blev allt svart. När jag öppnade ögonen igen låg jag på sjukhuset
- Athena? Athena, är hon okej? Lyckades jag med svag röst få fram
- Malin, veterinärena kolla på Athena just nu. Hur mår du? Pappa såg med oroliga och ledsna ögon på mig.
- Ja jag tror jag mår bra. Nej jag mådde inte så bra, huvudet och benet värkte, men det enda jag kunde tänka på var hur Athena mådde.
- Bra, läkarna sa att du måste haft en skyddsängel, du klarade dig med några blåmärken och ett svullet ben, inget brutet eller fel i kroppen.
Jag var för trött för att orka säga något så jag gav honom ett litet leende som svar.